”Jag jobbade som privatdetektiv… i en stad som var så rutten att jag mår illa om jag tar dess namn i min mun…” Det börjar som en storstadssaga, mörk och hård, om ondska och godhet, fångenskap och frihet. Det slutar som en komedi om trauman, hysterier och skuldkänslor, då privatdetektiven Kant upptäcker något vars existens han länge anat: Psykiatrin! En utveckling av det tragikomiska i människans tillstånd som finns i både ”Tårtan” och ”Doktor Krall”. Humorn är mycket speciell och har beskrivits som ”Den skämtfria humorn med ett och annat övertramp av den smaklösa sorten!”