Han var fräck Strindberg! 1887 vågade han beskriva en präst som både söp och svor. Han vågade visa en kärlekskrank kvinna som Madam Flod och en uträknande, gubbsjuk Carlsson. Han visade att drängarna hade humor och trånade efter pigorna och han löjliggjorde överheten. Han var fräck Strindberg! Så fräck att Bonniers bokförlag refuserade flera scener för de var så fräcka. Därför tror inte vi att Strindberg skulle ogilla våra tankar med hans manus. Här kommer vi ”buska” till det rejält, i hans anda. Med andra ord, får ni en bearbetning som är VÄLDIGT fritt efter Strindberg. Madam Flod skall få vara kärlekskrank, Carlsson gubbsjuk. Drängarna ska få kilovis med roliga repliker, pigorna kommer att skrika i högan sky när drängarna vill vänslas och pastorn ska inte vara nykter i många minuter. Slutet då? Nä, här kommer vi inte låta någon dö. Det är nya tider nu! Han var fräck Strindberg. Fräcka – det är vi också! Skål Strindberg!