Bertil är ensam hemma. Han ligger på sängen och känner sig ensam. Plötsligt hör han små, små trippande steg under sängen. Spökar det här, tänker Bertil och böjer sig ner över sängkanten. Och då får han se något underligt. Där under sängen står… ja, det är precis som en vanlig pojke. Det är bara det att han inte är större än en tumme.
”Hej” säger pojken. ”Jag heter Nils Karlsson Pyssling.”